Magnetit i värmesystem

Vad magnetit är

Magnetit är en järnoxid med den kemiska beteckningen Fe3O4. Den bildas i ett slutet värmesystem när löst syre i vattnet reagerar med metallkomponenter, framförallt stålrör, gjutjärnsradiatorer och pumpar. Det är alltså korrosion i slow motion: metallens yta bryts ner, och produkterna samlas i vattnet som fina svarta partiklar.

De flesta som sett det vet hur det ser ut. Svart vatten när man luftar en radiator. Ett mörkt sediment i botten på expansionskärlet. En svart hinna på insidan av en strykkorgs sil. Det är magnetit.

Vad det gör med systemet

Magnetitpartiklarna cirkulerar med vattnet och ansamlas på de ställen där flödet saktar ner eller byter riktning. Strykkorgar och silar sätts igen och skapar tryckfall. Värmeväxlare och radiatorer täcks av ett isolerande lager som försämrar värmeöverföringen och tvingar systemet att gå på högre effekt för att leverera samma värme.

Pumparna drabbas hårt. Magnetitpartiklarna är abrasiva, det vill säga de sliper mot pumphjulets ytor inifrån. En pump som kontinuerligt hanterar magnetitbelastat vatten slits ut tidigare än beräknat och behöver bytas i förtid.

Energiförbrukningen stiger. Kalk och magnetit isolerar upp till 45 gånger bättre än stål, vilket innebär att ett system med belagda rör och värmeväxlare förbrukar märkbart mer energi för att nå samma inomhustemperatur.

Varför det bildas

Orsaken är nästan alltid syretillförsel. I ett korrekt driftsatt och tätt slutet system finns det en begränsad mängd löst syre. När det syret väl har reagerat med metallkomponenterna tar korrosionen slut av sig själv. Problemet uppstår när systemet kontinuerligt tillförs nytt syre.

Den vanligaste orsaken är plastledningar, framförallt golvvärme i PEX-rör, som inte är helt gasfäta. Syre diffunderar långsamt genom plasten och in i vattnet. Det räcker med mycket små mängder för att hålla igång korrosionsprocessen år efter år.

Påfyllning av nytt vatten, läckage och otäta anslutningar bidrar på samma sätt. Varje liter nytt vatten som tillförs systemet tar med sig löst syre.

Magnetitfilter och patronfilter

Det vanligaste sättet att hantera magnetit i ett befintligt system är filtrering. Ett magnetitfilter använder permanentmagneter för att fånga upp järnpartiklarna ur vattnet. Eftersom magnetit är magnetisk fastnar partiklarna på magneten och kan sedan spolas bort vid underhåll.

Ett patronfilter, också kallat slamavskiljare eller mekanisk filter, fångar partiklar med hjälp av ett filterelement med bestämd maskstorlek. Det fångar partiklar oavsett om de är magnetiska eller inte, men kräver att filtret byts eller rengörs när det är igensatt.

Bauers system kombinerar ett elektromagnetiskt kraftfält med ett delflödesfilter. Kraftfältet neutraliserar jonerna i vattnet så att de inte längre fäster på rörväggar och komponenter. Befintliga avlagringar mjukas upp och förs med vattnet till filtret, där de samlas upp. Resultatet är ett system som inte bara fångar magnetit utan arbetar mot orsakerna till att det bildas.

Vad det kostar att inte göra något

Magnetit syns sällan på en energiräkning som en enskild post. Det är den gradvisa ökningen i energiförbrukning, de lite tätare serviceintervallen, pumparna som ska bytas ett par år för tidigt, värmeväxlarna som inte levererar beräknad effekt. Summan av det är ofta betydligt högre än kostnaden för att åtgärda problemet.

I ett system som redan har magnetitproblem är det rätta beslutet att börja rena, inte att vänta på att systemet ska hålla. Ju längre ett system med cirkulerande magnetit körs, desto mer slitage byggs upp i komponenter som är dyra att byta.