Smuts i värmesystemet

Problemet är korrosion och mikrobiell tillväxt. I ett värmesystem som inte är rätt fyllt, driftsatt eller underhållet bildas det med tiden slam, gegga och korrosionsprodukter som cirkulerar med vattnet. Det syns ofta som svartvatten, morotsfärgat vatten eller en trögflytande substans – tecken på att systemet är angripet inifrån.

Konsekvenserna är konkreta. Strykkorgar och värmeväxlare sätts igen, vilket skapar tryckfall och sänker effektöverföringen. Radiatorer och andra metallkomponenter angrips och måste bytas i förtid. I värsta fall går det hål på ledningar. Problemen märks ofta tydligast när behovet är som störst – mitt i vintern – när värmesystemet inte längre klarar att leverera den effekt det är dimensionerat för.

En vanlig men förbisedd orsak är materialvalet vid installation. Plastledningar som inte är helt gasfäta låter syre diffundera in i systemet, vilket driver korrosionsprocessen. Har man dessutom en blandning av plast och metall i samma system – till exempel golvvärme i plast kopplad till stålradiatorer – är det metallkomponenterna som tar stöten. De binder syret och rostar ner.

Även stadsvattnet spelar roll. Dricksvatten håller livsmedelsstandard, men innehåller mineraler, organiska ämnen och ibland levande mikroorganismer som inte hör hemma i ett slutet värmesystem. Flera vattenverk har dessutom gått över till biologisk rening utan kemisk desinfektion, vilket kan öka risken för mikrobiell tillväxt i fastighetens installationer.

Det som skyddar ett värmesystem är inte mystiskt. Det handlar om att fylla systemet med rätt vatten, driftsätta det korrekt, spolrensa vid nyinstallation och följa upp vattenkvaliteten med jämna mellanrum. Görs det tidigt nog går de flesta problem att åtgärda utan stora ingrepp.

---

Vad finns egentligen i ditt värmesystem?

Värmesystemet i en fastighet är en av de installationer som sköter sig bäst i tysthet – och det är just därför det ofta försummas. Så länge det är varmt inne är det få som ställer sig frågan vad som faktiskt cirkulerar i rören. Svaret är inte alltid uppmuntrande.

Undersökningar av värmesystem i flerbostadshus och kommersiella fastigheter visar att drygt hälften inte klarar rekommenderade gränsvärden för vattenkvalitet. Det är anmärkningsvärt med tanke på att ett felaktigt skött värmesystem inte bara kostar mer att driva – det slits ut i förtid och kan orsaka omfattande skador.

Vad är det som händer inuti?

I ett slutet värmesystem är vatten inte bara ett transportmedel för värme. Det är också en miljö där korrosion och mikrobiell aktivitet kan ta fäste om förutsättningarna är fel.

Korrosion uppstår när syre kommer i kontakt med metallkomponenter i systemet. Det bildas järnoxider och andra korrosionsprodukter som löses upp i vattnet och transporteras runt i systemet. Med tiden fälls de ut och bildar slam som lägger sig i strykkorgar, värmeväxlare och i botten på radiatorer. Det syns ofta som svartvatten eller ett morotsfärgat sediment – tecken som många fastighetsägare aldrig sett trots att systemet kanske är fullt av det.

Parallellt kan mikrober fästa sig och växa i systemet om det finns näring att tillgå. Det rör sig om bakterier som bildar det som brukar beskrivas som gegga – ett slemmigt, trögflytande slam som ytterligare försämrar flödet och kan bidra till korrosion.

Varför uppstår problemet?

Det finns flera samverkande orsaker.

En vanlig är materialval. Plastledningar används ofta i moderna installationer, bland annat för golvvärme, och har fördelar vad gäller pris och flexibilitet. Men plast är inte helt gasfät. Även ledningar som uppfyller gällande normer för diffusionstäthet kan över tid släppa in tillräckliga mängder syre för att driva en korrosionsprocess. Det är inte ett problem om systemet uteslutande består av plastkomponenter – men i de flesta fastigheter finns det radiatorer och andra metalldelar kopplade till samma krets. Det är de som tar stöten. Syret binds i korrosionsprocessen och metallkomponenterna rostar inifrån.

Kopplar man dessutom golvvärme och radiatorer till samma vatten utan att separera kretsarna med en värmeväxlare, ökar risken markant.

En annan orsak är stadsvattnet. Dricksvatten håller livsmedelsstandard och är ofarligt att dricka, men det innehåller mineraler, organiska ämnen och ibland mikroorganismer som inte är lämpliga i ett slutet värmesystem. Sammansättningen varierar dessutom över tid – efter vårflod och under försommar är halterna av organiska ämnen ofta högre, vilket kan gynna mikrobiell tillväxt inne i systemet. Flera svenska vattenverk har därtill gått över till biologisk rening, vilket är positivt ur dricksvattensynpunkt men kan öka risken för mikrobiell aktivitet i fastighetens installationer.

En tredje orsak är driftsättning och underhåll. Ett värmesystem som inte renspolas ordentligt vid installation kan innehålla metallspån, insekter och annat organiskt material från produktionsleden. Det ger mikrober en god startmiljö och accelererar korrosionsförloppen. Likaså bidrar en felaktig uppstart – att man fyller systemet men inte kör upp temperaturen tillräckligt – till att lösta gaser och mikrober bevaras i systemet istället för att driva ut.

Vilka konsekvenser får det?

Konsekvenserna märks sällan direkt, men byggs upp över tid.

Slam och korrosionsprodukter sätter igen strykkorgar och skapar tryckfall på fel ställen. Värmeväxlare som är igensatta på sekundärsidan klarar inte att leverera beräknad effekt. Det innebär att systemet fungerar relativt bra under stora delar av året, men sviktar precis när behovet är som störst – under kalla vinterdagar när maxeffekt krävs.

Radiatorer och andra metallkomponenter behöver bytas i förtid. I allvarligare fall kan ledningar gå hål och vattenskador uppstå. Det är skador som är svåra att förutsäga och ofta kommer utan förvarning.

Vad kan man göra?

Det goda är att de flesta problem går att förebygga, och att de som upptäcks tidigt oftast kan åtgärdas utan stora ingrepp.

Några grundläggande åtgärder som bör ställas som krav vid nyinstallation och renovering är att systemet renspolas noggrant innan driftsättning, att vattnet kontrolleras 2–3 månader efter att systemet tagits i drift, och att temperaturen körs upp ordentligt i samband med uppstart. Golvvärme i plast bör separeras från radiatorkretsar med en värmeväxlare om man vill undvika att syreinträngningen belastar metallkomponenterna.

I befintliga system är regelbunden provtagning av värmevattnet det enklaste sättet att hålla koll. Upptäcker man avvikelser i ett tidigt skede går det nästan alltid att åtgärda situationen utan att behöva byta ut komponenter.

Ett värmesystem som mår bra kostar mindre att driva, håller längre och levererar det det är byggt för – oavsett hur kallt det är utanför.